Litiumjonbatterier som laddar 40 till 60 gånger snabbare än idag, och som kan användas för att ta ut hög effekt på kort tid. Tricket är ett nytt nanomaterial skapat av amerikanska forskare.
Kort laddningstid och ett batteri som håller hur länge som helst. Det är vad alla konsumenter vill ha. Tillverkarna möter önskan med en kompromiss, för fram till idag har snabba laddningsförlopp slitit ut batteriet och minskat livslängden. Det kan det bli ändring på sedan forskare vid det amerikanska forskningsinstitutet Rensselaer skapat ett nytt nanomaterial. Resultatet kan bli batterier som laddar 40 till 60 gånger snabbare än idag. Det är värden som uppmätts i över 100 kontinuerliga upp- och urladdningscykler.
– Att kunna ladda min mobil eller laptop på någon minut verkar rätt bra, säger Nikhil Karatkar, professor vid det amerikanska forskningsinstitutet Rensselaer i ett uttalande.
– Ett sånt batteri är fullt realistiskt om man använder vårt material som anod i litiumjonbatterier.
Nikhil Karatkar leder projektet bakom ”nanoscoop”, som den nya materialet döpts till. Materialet består av matris av nanometersmå koner som liknar en glasstrut. Basen består av kol, sedan följer ett lager aluminium och till sist en ”glasskula” av kisel. Storleken, geometrin och materialkombinationen ger en anod som klarar den mekaniska påkänning som uppstår när ett batteri snabbt laddas upp och ur ( se bild), utan att degradera.
– Nanoscoop kan vara lösningen på problemet som biltillverkare och batteritillverkare brottas med, nämligen hur man kan öka effekttätheten hos ett batteri samtidigt som energitätheten fortfarande är hög?
Men tekniken är inte perfekt. Nikhil Karatkar påpekar att elektrodens totala massa idag är relativt liten. Forskargruppen försöker därför framställa längre material med större massa. De arbetar också med att stapla lager av materialet ovanpå varandra. Ytterligare en väg att gå är att framställa materialet på ett böjbar substrat som kan rullas ihop eller formas för att passa formen i ett bilchassi.
Det nya anodmaterial beskrivs i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Nano Letters.